Koranen uppenbarades under första kvartalet av 600-talet. Några av dess delar uppenbarades i Mecka och andra i Medina. Båda städerna beboddes av människor från olika religioner, nämligen judar, kristna och muslimer.
I denna situation erbjöd Koranen en mycket enkel formel:
"För dig din religion, för mig min" (109:6)
Denna koraniska formel baserades på en enkel naturlig princip, det vill säga samexistens eller ömsesidig respekt. Denna formel kan uttryckas så här: Följ en och respektera alla.
Denna formel är den enda hållbara i ett multireligiöst samhälle, eftersom den skapar omedelbar fred. Genom att följa denna formel kan varje religiös grupp hitta sin plats utan att skada andra. Det är ett faktum att fredlig samexistens är det enda sättet att existera i denna värld.
Fred är ett behov för varje religion. Ingen religiös aktivitet kan utföras utan fred, vare sig direkt eller indirekt. Denna formel, genom att ge plats åt alla religioner i vilket samhälle som helst, säkerställer fred för dem alla.
Från islams tidiga historia finns en mycket relevant berättelse från profetens liv som träffande illustrerar denna princip. Islams profet migrerade från Mecka till Medina år 622 e.Kr., då det fanns några judiska stammar som bodde i Medina. En dag hände det sig att islams profet såg en begravningsprocession passera genom en gata i Medina. Profeten satt vid den tiden. När han såg begravningen reste han sig upp av respekt. En av hans följeslagare sa: "O profet, det var en judes begravning, inte en muslim." Profeten svarade: "Var han inte en människa?"
Detta betyder att islams profet upptäckte en gemensamhet mellan sig själv och den juden, eftersom båda var män och båda skapades av Gud. Båda hade samma gemensamma förfader; båda var medlemmar i ett universellt mänskligt samhälle. Denna gemensamhet var tillräcklig för att skapa en grund på vilken båda kunde samexistera.
Denna formel för ömsesidig respekt är användbar för alla religiösa grupper. Genom att följa den kan varje religiös grupp blomstra utan någon form av konfrontation.