Följande är översättningen av versen:
"Han sänder ner vatten från himlen som fyller flodbäddar till brädden, var och en efter sitt mått. Strömmen bär med sig svällande skum, liknande det som stiger från smält malm från vilken människan tillverkar ornament och verktyg. Gud skildrar således sanning och lögn. Avskummet kastas bort, men allt som är till nytta för människan stannar kvar. Gud talar således i liknelser" (13:17)
I vår värld symboliserar materiella händelser moraliska realiteter. Allt som krävs av människan, enligt naturlagen, demonstreras i resten av världen på den materiella nivån, som i de två naturhändelser som har beskrivits i Koranen. En symbol som används är regn, vars vatten flödar och når floder och bäckar. Vid den tiden dyker en stor mängd skum upp på det.
En annan symbol är silver och andra mineraler som värms upp för att rengöra dem, vars orenheter uppträder i form av skum som, eftersom det är oanvändbart för människan, omedelbart därefter avdunstar ut i rymden. Huvudpoängen som framträder är att vattnet och mineralerna som är nyttiga för människan förblir intakta.
Detta är de naturliga händelser genom vilka naturen symboliskt visar vilka principer den har fastställt för livets framgång eller misslyckande. En princip är att i denna värld kommer endast de som visar sig vara nyttiga för andra att hitta en plats i samhället. Den individ som har förlorat sin förmåga att gynna andra har ingen plats i denna värld. Detsamma gäller för samhällen och grupper.
Att de starkaste överlever, som en princip för organisk evolution, är kontroversiellt men som en princip för det sociala livet är den ganska hållbar. Konkurrens och utmaningar är integrerade inslag i varje mänskligt samhälle där det oundvikligen finns de pågående processerna av acceptans och avvisande.
Det spelar ingen roll vad du tycker om dig själv. I sociala termer måste du bevisa din förmåga att vara en givare, annars kommer du att bli avvisad av samhället. Samhället accepterar endast de personer eller grupper som visar sig vara en sund del av det. Detta är en oföränderlig naturlag, som beskrivs i ovanstående verser i Koranen.
