Det är en allmän mänsklig tendens att anstränga sig för att uppnå sina mål. Precis som detta fenomen betecknas med olika ord på olika språk, finns det ord för det även på arabiska. Ordet "jihad" har också denna väsentliga betydelse. Ordet sa'ee är ett allmänt ord för "ansträngning" på arabiska, och ordet "jihad" indikerar att man gör stora ansträngningar.

Det finns dock en skillnad att notera här. När vi vanligtvis använder termerna "ansträngning" eller "kamp", saknas känslan av gudomlig belöning eller dyrkan. Men när ordet "jihad" blev en islamisk term inkluderades även denna förståelse av gudomlig belöning (sawab) eller dyrkan (ibadat). Med andra ord är jihad ingen vanlig ansträngning, utan snarare en ansträngning som är en form av dyrkan, där man får gudomlig belöning.

Som Koranen säger:

"Sträva för Guds sak, så som det anstår dig att sträva efter den" (22:78)

Ordet jihad i Koranen

Roten till ordet jihad är juhd, vilket antyder ansträngning av avsevärd intensitet (se Ibn Manzoor, Lisan al Arab, vol 3, s. 135). Orden jihad och mujahid, den som ägnar sig åt jihad, uttrycks på ett besläktat sätt i Koranen.

Ibland, beroende på rådande förhållanden, kan denna handling av jihad eller kamp gå till den grad att man strider mot sin fiende. Vid sådana tillfällen inkluderas även krigets aspekt i förståelsen av ordet "jihad" – i den bemärkelse som ordet används i just det sammanhanget, och inte i bokstavlig eller ordboksmässig betydelse.

I detta avseende nämner Imam Raghib al-Isfahani tre betydelser där ordet jihad används: jihad mot yttre fiender, jihad mot Satan och jihad mot sitt låga jag, eller nafs (Al Mufradat fi Gharib el Quran, s. 208).

Ordet "jihad" och relaterade termer används i samma betydelse i Koranen som i arabiska ordböcker – det vill säga för att indikera stor ansträngning för en viss sak eller ett visst syfte. Ordet "jihad" förekommer fyra gånger i Koranen, och vid vart och ett av dessa tillfällen används det i just denna betydelse av ansträngning och kamp, ​​och inte direkt i betydelsen krig eller qital.

I detta avseende lyder den första koranversen som följer:

Säg: "Om era fäder och era söner och era bröder och era makar och er stam, och de världsliga ägodelar som ni har förvärvat, och den handel som ni fruktar ska försämras, och de hem ni älskar är kärare för er än Gud och Hans Sändebud och kampen för Hans sak, vänta då tills Gud uppfyller Sitt beslut. Gud vägleder inte de olydiga människorna." (9:24)

I denna vers har islams anhängare beordrats att gå till den grad att de gör uppoffringar genom att ansluta sig till profeten i islams dawah-uppdrag, även om det innebär att det kan skada deras personliga intressen eller orsaka ekonomisk förlust eller medföra fysiska svårigheter. De måste under alla omständigheter stanna kvar hos profeten i detta uppdrag. I denna vers indikerar frasen jihad fi sabil Allah, eller att kämpa på Guds väg, i huvudsak profetens dawah-uppdrag, och inte krig.

En andra koranvers ger följande budord:

"Ge inte efter för dem som förnekar sanningen, utan sträva med största iver genom denna [Koranen]" (25:52)

I denna vers indikerar jihad mycket tydligt jihad för just dawah, eftersom det inte kan finnas någon annan betydelse av att utföra "jihad genom Koranen".

Ordet jihad förekommer i en tredje koranvers på följande sätt:

"Om ni har lämnat era hem för att sträva för Min sak och av en önskan att söka Min välvilja, hur kan ni i hemlighet erbjuda dem (Guds motståndare) vänskap?" (60:1).

Denna vers uppenbarades före profetens seger över Mecka. Profeten reste inte från Medina till Mecka för att delta i krig. Snarare var det faktiskt en fredlig marsch, som genomfördes för att uppnå de fredliga resultaten av Hudaybiya-fördraget. Och så, vid detta tillfälle, när profeten hörde en muslim säga: "Idag är stridens dag" (al-yauma yaumul malhama), anmärkte han att så inte var fallet, och att det var, som han uttryckte det, "barmhärtighetens dag" (al-yauma yaumul marhamah) (Al-Waqidi, Kitab Al-Maghazi, vol. 2, s. 821-22).

Det fjärde tillfället då ordet jihad förekommer i Koranen är i den form som uttrycks i följande vers:

"Sträva för Guds sak, så som det anstår er att sträva för den" (22:78)

I denna vers hänvisar ordet också till jihad för dawah, vilket framgår av det sammanhang i vilket det används här.