Många tror felaktigt att roten till alla problem är de individer som råkar kontrollera maktens spakar i sin tid, och att om de avlägsnas från makten kommer allt ont att upphöra. Denna typ av tänkande har upprepade gånger visat sig vara helt felaktigt genom erfarenhet.
Tänk på följande fall: Egyptens Muslimska brödraskap, en islamistisk grupp, trodde att kung Farooqs regering (d. 1965) var roten till allt ont som Egypten stod inför och att om denna regering på något sätt kunde störtas skulle allt i landet rättas till. I linje med detta tänkande gick de samman med några egyptiska arméofficerare, störtade kung Farooq och tvingade honom ut ur landet. Men efter detta hände bara att förhållandena i landet blev ännu värre än tidigare.
Liknande var fallet med en annan islamistisk grupp, Jamaat-e Islami i Pakistan, som upprepade samma misstag, med större intensitet. Under president Ayub Khans tid antog de att roten till alla Pakistans problem var president Ayubs militärregering. De utlöste en turbulent rörelse mot denna regering, i sådan grad att regeringen föll. Men trots detta skedde ingen förbättring av Pakistans förhållanden. Senare gjorde Pakistans Jamaat-e Islami återigen samma misstag. De antog att premiärminister Zulfiqar Ali Bhuttos regering var roten till allt ont. Och med hjälp av andra så kallade "pro-islamiska" element lanserade de rörelser som syftade till att störta Bhutto, i sådan grad att de med hjälp av general Zia ul-Haq 1979 lyckades få Bhutto hängd. Pakistans förhållanden fortsatte dock att försämras.
Denna erfarenhet gällande den felaktiga teorin om "roten till allt ont" har upprepats ofta i nutid. Och varje gång har denna teori misslyckats fullständigt.
Faktum är att alla former av ondska är relaterade till tänkande. Hemligheten med reform är omvandlingen av mänskligt medvetande eller tänkande. Utan detta är ingen reform alls möjlig.
