Det finns två grundläggande aspekter av att begrunda Koranen – kontemplation och bön.

Vad är kontemplation?

Jag kom att förstå det från en särskild händelse. En muslimsk författare som jag ofta umgicks med brukade säga: ”Jag älskar Ghalib.” Ghalib var en stor urdupoet från 1800-talet, och min bekant fortsatte med att förklara den djupare innebörden av Ghalibs verser. Han sa att han inte bara läste Ghalibs dikter, utan snarare levde i dem. Som han uttryckte det: ”Ghalibs verser finns alltid i mitt sinne. Jag tänker alltid på dem.”

Detta är den verkliga innebörden av att begrunda. Det betyder inte bara att försöka förstå Koranens betydelse medan man reciterar den. Det betyder att den ska dominera ditt tänkande. Koranverserna bör alltid finnas i ditt medvetna sinne. Du måste sova med koranverserna och vakna upp med dem.

Att begrunda Koranen är utvecklingen av en intellektuell relation med den gudomliga uppenbarelsen.

Det andra nödvändiga villkoret är att man ska fortsätta att be till Gud. Bön (dua) betyder inte bara att man ska fortsätta att upprepa ord som: ”O min Herre, ök min kunskap” (Koranen, 20:114). Bön börjar med upptäckten av sin hjälplöshet.

En person som inte kan inse sin hjälplöshet på detta sätt är inte ordentligt rustad att göra dua eller bön till Gud.

Att begrunda betyder i versen ovan djupt tänkande. Sådant tänkande är i själva verket ett speciellt sätt att använda sitt sinne. Detta betyder att Koranen måste läsas med ett öppet sinne, för man kan hitta intellektuell näring genom kontemplation snarare än genom enbart recitation.

Den rätta metoden att studera Koranen är att läsa Koranen genom att använda sitt sinne och inte bara genom recitation. På samma sätt, när man läser en del av Koranen i bön bör man göra det med ett öppet sinne.

När en person läser Koranen på detta sätt kommer det upprepade gånger att han slås av något ord eller en vers från Koranen. Vid sådana tillfällen bör han stanna upp och reflektera över detta. På detta sätt kommer han att få intellektuell näring från Koranen.

Till exempel, när du läser Koranen kommer du att stöta på denna vers:

”Och för deras ord skall Gud belöna dem med lustgårdar genom vilka floder flyter, där de skall bo för evigt. Det är belöningen för dem som gör gott.” (5:85)

När du läser denna vers kommer du att bli påmind om denna hadith: ”Den som säger att det inte finns någon gud utom Gud skall komma till himlen” (Musnad al-Bazzar, Hadith nr 10080).

Detta kommer att få dig att tänka på vad förhållandet är mellan de två. Sedan, vid reflektion, kommer denna punkt att bli tydlig för dig att de ”ord” som nämns i hadithen har förklarats i Koranen. Det vill säga, de ”ord” för vilka man har blivit lovad Paradiset, betyder ord av djup insikt om sanningen och inte bara uttalandet av ett visst ord.

Detta kallas kontemplation.