Koranen anger detta bud:

"Bekämpa dem tills det inte längre finns någon [religiös] förföljelse, och religionen tillhör helt Gud" (8:39)

I denna vers betyder "förföljelse", eller på arabiska fitna, det forntida systemet med politiskt tvång som, vid den tidpunkt då denna vers uppenbarades, rådde över hela världen. Och här betyder termen "religion", eller, på arabiska, deen, Guds skapelsesystem baserat på naturen. Detta innebär att det artificiella tvångssystemet bör upphöra och, enligt Guds skapelseplan, det naturliga tillståndet bör etableras där alla har frihet att handla och kan genomgå livets prövningar i en fri miljö.

Genom profetens och hans följeslagares kamp och uppoffringar revs det forntida tvångssystemet ner, och ett nytt system, som Gud ville etablera, uppstod. Detta var en stor förändring, en unik revolution som förändrade världen. Med andra ord kullkastade Islam historiens traditionella ordning.

Denna revolution var så omfattande att den inte kunde ske plötsligt. Och så, med Guds speciella hjälp, fortsatte den i form av en process. Denna revolution under islams tidiga period var en knuff. Efter detta började historien röra sig i en viss riktning. Processen som började med islam på 600-talet fortsatte sedan och nådde sin kulmen på 1900- och 2000-talen.

Därefter blev det omöjligt för det gammaldags tvångssystemet att återupprättas i världen. Detta är ingen slump. Faktum är att världen, på grund av utvecklingen under de senaste två århundradena, har bevittnat enorma förändringar som blockerar möjligheterna för att etablera gammaldags imperier någonstans. De faktorer som möjliggör etablering av sådana imperier existerar helt enkelt inte längre.

Man kan ge flera exempel på avskräckande medel som motverkar etableringen av politiska imperier i den moderna världen.

I forntiden, när en monark med vapenmakt erövrade ett visst territorium, accepterade invånarna i det territoriet hans överhöghet och ansåg detta vara erövrarens rättighet. Det är därför som det på den tiden bara var en monark, och inte vanligt folk, som kunde besegra en annan monark. Men i dagens värld, tack vare demokrati, politisk frihet och konceptet om nationell regering, har den allmänna opinionen förändrats så mycket att ingen extern erövrare kan få den breda sociala acceptans som krävs för att etablera ett stabilt styre.

Förr i tiden var ekonomin helt baserad på mark, och mark ansågs vara kungens personliga egendom. Men idag har den industriella revolutionen gett upphov till otaliga ekonomiska resurser som alla har tillgång till. Och så har det blivit möjligt för ”vanliga” människor att skaffa sig oberoende ekonomiska medel utanför statlig kontroll. Denna ekonomiska omvandling har i sin tur gjort möjligheten till statligt tvång ännu mindre möjlig.

På samma sätt finns det idag något som kan kallas en ”medieavskräckning”. I modern tid har utvecklingen av media och kommunikation gjort det möjligt att nyheter om en lokal händelse sänds nästan omedelbart över resten av världen, så att människor överallt kan få kännedom om den. Detta är en massiv kontroll som har gjort det praktiskt taget omöjligt att återuppliva de gammaldags politiska imperierna. Nu kan ingen kejsare göra vad han vill, till skillnad från tidigare.

På samma sätt har vi idag vad som kan kallas en ”universell avskräckning” i form av FN, Amnesty International och många människorättsgrupper. Ingen härskare har råd att blunda för dem eller att agera mot dem för länge.

Efter dessa betydelsefulla förändringar på global nivå gick mänsklighetens historia in i en ny fas. Om den forntida perioden var vad man skulle kunna kalla "militäråldern", är den nya eran en "icke-militärålder". Under den förra perioden ansågs militär makt nödvändig för att uppnå någon större framgång. Men nu har den fredliga metoden fått statusen att vara en helt framgångsrik metod.

Nu, genom att enbart använda denna metod, från början till slut, kan man utföra ansträngningar för vilket mål som helst utan att behöva använda våld i något skede. Genom att enbart förlita sig på fredliga medel hela tiden kan man nu nå toppen av framgång. Faktum är att den våldsamma metoden nu har blivit en anakronism. Det strider mot tidsandan.

Med tanke på dagens förhållanden kan man med säkerhet säga att jihadåldern i betydelsen qital eller krig inte längre existerar. Idag har tiden för jihad i betydelsen fredliga ansträngningar återvänt till världen. Detta betyder inte att jihad i betydelsen qital nu har upphävts. Det förblir fortfarande ett bud, som det var. Den nya situationen har inte att göra med något upphävande av budet, utan snarare med förändringar i de rådande förhållandena.

Detta följer av den allmänt accepterade regeln i islamisk rättspraxis, att med förändring av tid och rum kan även vissa bud förändras. (t.ex. Ibn Qayyim al-Jawziyya, Ighathatu lahfaan, vol 1, s. 330). Det är tydligt i detta avseende att det finns en grundläggande skillnad mellan förändring och upphävande vad gäller deras själva natur.

Denna förändring som har ägt rum i nutid är till islams fördel, och den är ett av resultaten av den revolution som islam själv skapade. Detta skedde så att möjligheter till dawah-arbetet skulle kunna öppnas upp i största möjliga utsträckning. Islams anhängare har nu inget behov av att gå in i någon konfrontation för dawahs skull. Genom att använda fredliga metoder kan allt som islam vill uppnås.