Och sedan beskriver en annan vers i kapitel 5 i Koranen de troende så här: ”När de lyssnar till det som har uppenbarats till Sändebudet, ser ni deras ögon flöda över av tårar, på grund av den Sanning de känner igen. De säger: ’Vår Herre, vi tror, räkna oss därför bland dem som vittnar. Varför skulle vi inte tro på Gud och på den sanning som har kommit ner till oss? Vi längtar efter att vår Herre ska låta oss vara bland de rättfärdiga.’ Och för deras ord kommer Gud att belöna dem med lustgårdar genom vilka floder flyter, där de ska bo för evigt. Det är belöningen för dem som gör gott.” (Koranen, 5:83-85)
Genom att studera båda dessa verser lär vi oss vad som utgör tro. De lyckligt lottade själar som blir erkända och accepterade av Gud i livet efter detta kommer att föras in i paradiset, där de kommer att leva i en värld av oändlig lycka och tröst.
Det första Gud önskar är att tron ska komma in i ens hjärta (Koranen, 49:14). Att bara uttala några ord är inte en handling som förtjänar Guds acceptans. Ord som faller från tungan är i själva verket bara ett verbalt uttryck för att acceptera tron.
För Gud är den verkligt önskvärda tron den som så tränger in i hjärtats innersta vrår så att den blir den viktigaste delen av ens medvetande. Det är från detta som en persons andlighet börjar byggas upp.
Från en annan vers lär vi oss att tro är ett annat namn för insikten om sanningen. Det vill säga när människan verkligen når en djup förståelse av sin tro och sin Skapare och är djupt medveten om att hon är en hjälplös, maktlös tjänare till Gud. När hon reserverar all storhet och all perfektion för Gud, har tron blivit en så oupplöslig del av hans personlighet att han överlämnar sig inför Gud. Det är denna djupa upplevelse av tro som kallas maarifah eller insikten om Gud. Maarifah är början på tron. Om inte tron blir en djup insikt, har den inget värde i Guds ögon.
Ett tecken på denna insikt är att när människan upplever den, då flödar hennes ögon över av tårar. Denna upplevelse framkallar skakningar i hennes inre varelse. Det finns en stor andlig oro inom henne och hennes tårar vittnar om denna inre revolution. Varje så kallad insikt av sanning som inte vittnas om av hennes tårar har inget värde i Guds ögon.
Sådan tro är ingen enkel sak. I sin verklighet är det ett universellt accepterande av sanningen. Det är så att säga att bevittna den gudomliga verkligheten innan man faktiskt ser den. Det är att acceptera den frivilligt innan tiden kommer då man måste acceptera den som ett tvång. Det är att vittna om den allsmäktige Guden, som änglarna vittnar om i varje ögonblick på universell nivå.
Tro är i själva verket att acceptera livet efter detta såväl som denna värld. Det är att bli mer åtråvärd efter livet efter detta än efter denna världs välsignelser. De som visar sig åtrå detta av hela sitt hjärta, sinne och själ är de som kommer att träda in i Paradisets eviga trädgårdar där de kommer att bo utan att någonsin vilja lämna det. (Koranen, 18:108)
