Denna tradition från Profeten berättar om en psykologisk verklighet. Det vill säga, i det samhälle han lever i, måste en person upprepade gånger genomgå sådana upplevelser som framkallar negativa känslor inom honom, till exempel ilska, hat, våld, hämnd och så vidare.
En individ bör begrava dessa känslor omedelbart, i annat fall kommer dessa negativa känslor att bli en permanent närvaro i det mänskliga sinnet, ju längre tid det går dessto svårare om inte omöjligt blir det att eliminera dem.
Det finns två huvuddelar av det mänskliga sinnet, det medvetna och det omedvetna. Det är helt naturligt att negativa känslor först och främst når den medvetna delen av sinnet. Om sådana känslor inte omedelbart kastas ut från sinnet når de gradvis den omedvetna delen av sinnet, varifrån det blir svårt att utrota dem.
Man bör alltid vara vaksam på detta. En person bör alltid fortsätta att omvandla sin negativitet till positivitet. Det vill säga, man måste avkonditionera sitt betingade sinne för att rena det och hålla det fritt från föroreningar.
Det enda sättet att rena sig själv, eller avkonditionera, är att upprepade gånger påminna sig själv om döden och att reflektera över livets mening.
