En hadith av profeten betonar att på domedagen kommer den mest skamsna individen att vara den som bytte sitt livet efter döden mot andras världsliga begär. Denna hadith (Al-Tareekh Al-Kabeer av Al-Bukhari, Hadith nr 1927) har särskild relevans i dagens samhälle, särskilt för dem som är besatta av sina barn. I vår tid kretsar föräldrars tankesätt kring att behandla sina barn som sin yttersta prioritet. De blir helt upptagna med att samla världslig rikedom för sina barns skull och lämnar lite tid för meningsfulla sysselsättningar som bidrar till deras eget livet efter döden.
I denna ålder har individer tappat bort det faktum att deras barn bara är ett test för dem (Koranen, 8:28). Även om barn inte enbart ges till föräldrarna för att uppnå sin lycka, investerar föräldrar all sin energi i att säkra världslig framgång för sina avkommor.
Många individer i dagens samhälle visar utåt religiös hängivenhet och följer noggrant ritualer som fasta och böner. Deras huvudsakliga fokus ligger dock på att ägna all sin tid och ansträngning åt att samla världsliga ägodelar enbart för att lämna ett betydande arv till sina barn vid deras död.
Ändå bedrar sådana individer bara sig själva. Deras ritualer erbjuder ytlig fromhet mot Gud, medan deras verkliga sysselsättningar enbart kretsar kring deras barn. Detta är inte sann hängivenhet till Gud; det är i själva verket besläktat med barndyrkan. Det måste förstås att en sådan väg inte ger någon äran av genuin hängivenhet till Gud.
Hängivenhet till Gud kan inte vara en isolerad aspekt av livet; sann hängivenhet omfattar varje aspekt av en individs existens.
