Översättningen av den relevanta versen är följande:

"Säg: 'Om Gud hade velat, skulle jag inte ha reciterat det för er, och inte heller skulle Han ha fört er kännedom om det. Jag har tillbringat en hel livstid bland er innan det kom till mig. Hur kan ni inte använda ert förnuft?" (10:16)

Enligt denna koranvers var profetens liv en öppen bok. Hans karaktär var känd för alla i minsta detalj. Inget kapitel i hans livsbok var dolt för hans samtida. Han var tillgänglig för alla hela tiden. Han var tillgänglig för att svara på människors frågor. Hans liv var genomskinligt som glas. Inte ens hans fiender kunde säga om honom att det fanns någon motsägelse mellan hans privatliv och hans offentliga liv.

Detta var inte bara en personlig angelägenhet. Det hade stort socialt värde. Att leva ett oklanderligt liv och ha utmärkta egenskaper gör en förutsägbar och uppmuntrar andra att acceptera en som en pålitlig person. Det var tack vare en sådan karaktär som profeten utstrålade en så ädel bild i Mecka att folk gav honom den mycket exceptionella titeln al-sadiq al-amin, det vill säga den sanningsenlige och pålitlige.

Det var denna felfria karaktär hos profeten som hindrade någon i det forntida Arabien från att säga: "O profet, du ljuger, vi kan inte tro att ditt påstående att vara en Guds profet är sant." När han förkunnade att Gud hade utsett honom till profet, kunde ingen förneka hans påstående.

Detta mirakel av hans acceptans åstadkoms enbart av hans upphöjda karaktär. Nästan alla som hade en nära relation med honom och var välinformerade om hans liv, accepterade honom som profet från första början, antingen offentligt eller privat.

En gång träffade en ledare från Mecka profeten och berättade för honom att Meckaborna hade reservationer mot vad han hade att säga om gudomliga uppenbarelser, eftersom de aldrig hade bevittnat en Guds ängel komma till honom för att uppenbara Guds ord. Men han tillade: ”O Muhammed, vi säger inte att du ljuger. Vad gäller din integritet tvivlar vi inte på det.”

Profeten är en förebild för alla som tror på hans profetskap. En karaktär av denna kaliber etablerar ens identitet i både Guds och folkets ögon. Men en sådan karaktär är inte en profets enda privilegium. Varje enskild troende kan ha en sådan karaktär och förväntas verkligen efterlikna profetens karaktär.

Profetens sanningsenlighet var känt i Mecka. Följande är en del av en dialog mellan den kristne kejsaren Heraklius och Abu Sufyan, en motståndare till profeten vid den tiden:

Kejsar Heraklius: ”Misstänkte du honom för att ljuga innan han sa vad han sa?”

Abu Sufyan: ”Nej.”

Kejsar Heraklius: ”Och bryter han sina löften?”

Abu Sufyan: ”Nej.”

Kejsar Herakleios: ”Om han inte ljuger för människor, hur kan han då ljuga för Gud den Allsmäktige?”

Denna dialog visar den rena styrkan i en persons karaktär. Dina grannar känner dig verkligen igen genom din karaktär och inte genom något annat.