En dag, när de femton minuterna hade gått och det inte fanns några tecken på hans station, började han känna sig illa till mods. Mycket riktigt, när tåget stannade var det på någon annan station, och han insåg att han på något sätt hade gått ombord på fel tåg i Tokyo. I viss upprördhet försökte han få hjälp av japanen som satt bredvid honom, men eftersom ingen av dem kunde tala den andres språk var det omöjligt att föra en konversation. Dr. Jalil tänkte då på att skriva ner namnet på sin station med blockbokstäver och visa det för sin reskamrat. Japanen kunde tydligen läsa så mycket och drog genast i kommunikationslinan för att stoppa tåget, som just hade börjat röra sig ut från stationen. Han skyndade sig av Dr. Jalil från tåget och tog honom till en annan plattform som var avsedd för tåg i motsatt riktning. Där satte han Dr. Jalil på rätt tåg, och trots att ingen konversation var möjlig, insisterade han på att följa med honom till hans destination. Först då tog han avsked och gick ombord på ett annat tåg som skulle ta honom vidare.
En annan händelse han berättade om var en bilolycka som han själv bevittnade när han gick längs Tokyos trottoarer. Två bilar, båda körda av japaner, hade kolliderat. De två förarna klev omedelbart ur sina bilar och stod mitt emot varandra med böjda huvuden. Båda sa: "Det är mitt fel. Snälla, förlåt mig."
Endast människor med ett konstruktivt temperament kan bete sig på ett sådant självförnekande sätt. Ett sådant temperament är en viktig garanti för en nations framgång. Däremot kan individer som inte bryr sig om något annat än sina egna själviska intressen varken uppnå personlig framgång eller bidra till byggandet av sin nation.
