Han slog läger vid Hudaybiyyah, en kort bit från Mecka. Det var en helt fredlig marsch. Ledarna i Mecka motsatte sig dock det. De såg på det som en förolämpning att de människor de hade drivit ut ur Mecka kom till staden igen för att utföra Umrah-riterna öppet och i så stort antal.
Profeten stannade vid Hudaybiyyah och inledde fredssamtal med Meckas ledare. Quraysh gick slutligen med på att underteckna ett fredsavtal. På profetens förslag inkluderades dock en klausul som sa att under de kommande tio åren skulle inget krig uppstå mellan muslimerna och Meckaborna. Enligt villkoren i detta fördrag skulle muslimerna återvända denna gång utan att besöka Kabah. De kunde återvända året därpå och stanna i Mecka i tre dagar.
Fördraget verkade vara en seger för Quraysh, för profeten hade accepterat alla deras villkor utan invändningar. Det visade sig dock snart vara allt annat än seger för Quraysh. Freden betydde att det nu fanns ingen krigsfara; människor kunde blandas fritt med vilken stam de ville. Detta gjorde det möjligt för icke-muslimer att titta närmare på islam. Under denna period av fri blandning blev islam ett ämne för alla att diskutera. Som ett resultat spred islam snabbt.
Araberna, imponerade av islams dygder, började ansluta sig till dess fålla i stort antal. Inom de kommande två åren ökade antalet muslimer avsevärt.
Inbjudan att acceptera islam till stormakter
Nu när det rådde fred utnyttjade profeten dess möjligheter till fullo. Han skickade sina följeslagare med brev till härskarna och kungarna i länder alldeles intill eller mycket nära Arabien. Följeslagarna levererade dessa brev till Iran, Bysans, Abessinien, Egypten och härskarna i Syrien. Dessa brev innehöll islams grundläggande läror, och härskarna inbjöds att acceptera islam.
Några av dem, som Negus, härskaren över Abessinien, accepterade islam, medan andra förkastade den, men de accepterade breven nådigt och skickade gåvor till profeten. Endast Irans kejsare, Khusro Parvez, slet sönder profetens budskap i sin arrogans. Han ansåg det vara under sin värdighet att acceptera ett sådant brev. När profeten fick dessa nyheter sa han: "Persiens kejsare har själv slitit sitt kungarike i bitar." (Al-Bidāya wan Nihāya, vol. 6, s. 485).
Denna förutsägelse uppfylldes under kalifen Umars styre när Iran kom under muslimskt styre.
