Detta är något som endast kan uppnås på bekostnad av förnekelsen av ens eget jag. Om man inte är villig att förnekta sig själv, kan man inte uppnå insikten om Gud.
Ens egoförnekande betyder inte någon form av mystiska ord som räknas ut på rosenkransen t ex som s.k. derwisherna gör. Detta kan endast göras genom reflektion och kontemplation snarare än genom att göra fysiska övningar i andlighetens namn.
Vad är egoförnekande? Det för människan är att upptäcka Herren i den utsträckning att hennes egen existens i jämförelse med Guds blir helt värdelös.
Egoförnekande uppnås genom att utveckla sådana egenskaper som blygsamhet, ödmjukhet, erkännande, introspektion, osjälviskhet, enkelhet, att vara gudfruktig, att ha rädsla för helvetet och längtan efter paradiset. Dessa egenskaper kan inte frambringas genom andliga övningar: de kan endast frambringas genom en djupgående tankeprocess.
Denna handling av egoförnekande börjar med den djupa upptäckten av de gudomliga sanningarna och detta fortsätter till sista andetag. Egoförnekande är i själva verket ett annat namn för upptäckten av verkligheten. I verkligheten är människan ingenting. För henne blir till och med en vanlig olycka outhärdlig. Hon kan inte ha någon kunskap om någonting med övertygelse.
Människan är alltid i behov av externa resurser. Varje del av människans varelse (t.ex. vissa större organ) kan sluta fungera. Människan känner varken till livets verklighet eller dödens verklighet. Människan önskar många saker men hon har ingen makt över någonting. Människan är till synes fri men förutom att utöva sin egen vilja har hon ingen frihet att kontrollera faktorer utanför sig.
Ett annat namn för medvetandet om dessa aspekter av mänsklig existens är egoförnekande, och det är detta egoförnekande som är det största medlet för att uppnå förverkligande av Gud. I ett avseende betyder egoförnekande att upptäcka Gud den Allsmäktige och i andra avseenden betyder det att upptäcka sig själv som en helt hjälplös varelse.
