Faktum är att vi förstår Guds varelse endast genom de fenomen eller attribut hos Gud som är spridda överallt i vår egen existens och över hela universum. Vi uppnår insikten och upptäckten av Gud genom kontemplation över dessa naturfenomen.
Verkligheten är att åminnelse inte betyder verbal upprepning av Guds namn. Återhämtning innebär kontemplation över Guds skapelse för att upptäcka Guds storhet genom visdomen och fullkomligheten i Hans verk. Detta är åminnelse, och genom den kan man uppnå en högre nivå av insikt om Gud.
Det är ett faktum att vi inte kan observera Guds väsen, men vi kan definitivt se glimtar av Gud i Hans skapelse. Denna kontemplation över Guds skapelse är ett annat namn för åminnelse av Gud, och genom den kan man uppnå den höga nivån av fast tro som kallas insikt om Gud.
Att försöka observera Guds väsen leder en antingen till extas eller till förvirring, och båda dessa är faktiskt oönskade. I detta fall är det mest önskvärda gudomlig insikt, vilket uppnås genom kontemplation och djupt tänkande. Det finns inget annat sätt att nå detta mål.
Koranen säger: "Att åkalla Gud är sannerligen det största" (29:45).
Med andra ord betyder det att för en person är åminnelse av Gud den största formen av dyrkan.
Detta åminnelse av Gud är det som är mest önskat av en människa. Därför uppmanar Koranen oss att minnas Gud mycket ofta (33:41).
Vad menas med åminnelse av Gud?
Det betyder inte någon numerisk eller statistisk övning utan snarare ens mentala tillstånd. Enligt en tradition sa Ayesha, profetens hustru: "Profeten Muhammed brukade minnas Gud vid varje tillfälle" (Sahih Muslim, Hadith nr 373). Man kan förstå innebörden av att minnas Gud utifrån denna tradition.
Att rikligt minnas Gud innebär att vad en person än ser eller vad han än upplever, bör han göra det till en referenspunkt för åminnelsen av Gud.
Allt bör påminna honom om Gud. Varje upplevelse bör bli en anledning att stärka sin tro. Varje studium och observation bör föra honom närmare Gud.
