Mitt svar var att det hade definierats i Koranen med uppmaningen: "Kom ihåg Gud ofta." (33:41). Förverkligande är faktiskt upptäckten av Gud. När någon har uppnått nivån av förverkligande i upptäckten av Gud, upplever hen en förhöjd intellektuell revolution. Nu blir enbart Gud hens primära angelägenhet. En sådan person minns Gud morgon och kväll, och eftersom Gud är i hens tankar hela tiden, går hen in i diskussioner om Honom. Detta blir det mest uppenbara fokuset i hens existens.
Om en person hittar något som hen anser vara en mycket stor sak, är det bara mänsklig natur att prata om det. Hen finner så mycket glädje i att minnas den saken att hen vill tänka och prata om den hela tiden.
Detta gäller även för insikten om Gud. När en person inser Gud på upptäcktsnivå tar det hens sinne i besittning. Det är en naturlig önskan om hen tänker och talar om det och även i avskildhet fortsätter hen att reflektera över det. När en person befinner sig i denna situation är det ett bevis på att hen har fått den gudomliga näringen som heter insikten om Gud.
