På ett annat ställe säger Koranen följande:
"När de lyssnar till det som har sänts ner till Sändebudet, ser du deras ögon flöda över av tårar, på grund av Sanningen de känner igen. De säger: 'Vår Herre, vi tror, så räkna oss bland dem som vittnar'" (5:83).
Koranen förmedlar direkt Guds ord. Den har gudomlig majestät. Den intensifierar känslor av tjänande. Den har det gudomliga ljuset som, om det når in i en, lyser upp hela ens inre existens. Den har det sanningens ljus som, när det kommer in i hjärtat, kan få det att falla i bitar, precis som Berget Tur föll i bitar där Guds ljus föll på det. Recitation av Koranen är inte bara att uttala ord. Dess inverkan är sådan att både hjärtat och sinnet sätts i brand.
Det är därför det är ett sätt att revolutionera den mänskliga personligheten genom att recitera Koranen om och om igen.
Recitationen av Koranen är inte som recitation av böcker i någon enkel mening. Det är studiet av Guds ord. Det är som att indirekt inleda en konversation med Gud. Eftersom detta är så bör recitationen av Koranen framkalla det tillstånd den förtjänar.
Om detta tillstånd inte väcks inom en av dessa extraordinära Guds ord, betyder det att man inte har ägnat tillräcklig uppmärksamhet åt recitationen av Koranen. Man har varit försumlig. Man har inte reciterat Koranen med stor medvetenhet.
När man reciterar Koranen bör en person ha en känsla av vördnad inför Gud. Man bör känna att man har kommit nära Gud. Att recitera Koranen bör bli som en levande introduktion till Gud. Å ena sidan finner man tjänande i recitationen och å andra sidan finner man Guds härlighet och majestät.
