Till exempel har fikonet en annan smak än ett daddel. Druvor har en smak som inte finns i äpplen. En mango har en smak som är helt olik en banans. Varje frukt har sin egen unika smak. När någon äter en frukt, njuter han av denna individuella smak.
Detsamma gäller för trons väsen. För troende har Gud gett lyckan en smak som saknas i sorg. Välstånd har en medfödd egenskap som saknas i fattigdom. Hälsa har en smak som sjukdom inte har. Detsamma gäller svårigheter och lätthet. Dessutom kan tro njutas bättre av anonymitet snarare än av rykte. Makt har en smak som maktlöshet aldrig kan ha i jämförelse med styrka i förhållande till hjälplöshet.
Det beror dock på en människas medvetenhet om hon kan känna tro i olika situationer.
Förmågan att känna tro är inte en ovillkorlig gåva. Den kommer med villkoret att man fullt ut förstår vad som menas med levande tro.
Precis som det bara är den med fullt känsliga smaklökar som kommer att kunna skilja mellan smakerna av olika frukter, är det bara den som är levande i sin känsla av tro, och också ständigt återupplivar den, som kommer att kunna uppskatta smaken av tro under olika omständigheter.
Tvärtom kan den som låter sin känsla av tro bli avtrubbad uppleva olika typer av situationer, men han kommer aldrig att kunna njuta av den heliga smak som finns i dem. Även om han lever i trons trädgård kommer han aldrig att känna trons gudomliga arom.
