I Koranen uttrycks en universell princip i dessa ord:
"Så, sannerligen, med varje svårighet finns det lätthet; sannerligen, med varje svårighet finns det lätthet" (94:5-6).
Här får vi en läxa som kan kallas "högt tänkande" – det vill säga tänkande genom att höja sig över problem. Dess syfte är att ge näring åt ett tankesätt som inte är centrerat kring problem utan snarare höjer sig över problem för att hitta lösningar. En person som besitter denna typ av högt tänkande kommer mycket snabbt att upptäcka att där endast svårigheter verkade finnas, fanns det också möjligheter genom vilka inte bara problemen kunde lösas utan även ens misslyckanden kunde förvandlas till framgångar.
Man kan citera flera sådana exempel från det förflutna såväl som från nutid. Ett exempel är från 1200-talet, när krigiska mongolstammar från Centralasien kom ut ur sitt bergiga hemland och spred sig över stora delar av Asien, förstörde de abbasidiska kalifatet och utvidgade sitt herravälde över många muslimska städer, från Samarkand till Aleppo.
Denna händelse beskrevs av den berömda muslimska teologen Ibn al-Athir al-Jazari (d. 1233 e.Kr.) med dessa ord: "Om någon skulle säga att från den tid då Gud den Allsmäktige skapade Adam fram till nu har världen inte bevittnat något liknande, skulle de tala sanning." (Al-Kamil fit-Tarikh av Ibn al-Athir, vol. 10, 333)
Nu verkade detta vid första anblicken vara ett stort problem, men i denna utmaning framträdde en aspekt av lätthet. Och det var att mongolerna själva gick in i muslimernas boningar. Detta ledde till interaktion, i olika former, mellan de två. Genom detta lärde mongolerna sig om islam, och inom några decennier hade de flesta av dem kommit in i dess fålla.
Således, i detta krig med mongolerna, hade muslimerna vid första anblicken förlorat, men samtidigt uppnådde islam stor framgång. Detta historiska faktum uttrycktes av en västerländsk historiker med dessa ord: "Muslimernas religion hade erövrat där deras vapen hade misslyckats." (Phillip K Hitti: History of the Arabs, del III, s. 488)
