Till exempel har verken av Geoffrey Chaucer (1342-1400), den engelska poesins fader, och pjäser och poesi av William Shakespeare (1564-1616), en av de största författarna inom det engelska språket, blivit nästan obegripliga för 1900-talets läsare och läses nu nästan uteslutande som en del av universitetens läroplaner med hjälp av ordlistor, ordböcker och "översättningar".
Men det arabiska språkets historia är slående annorlunda och har stått emot tidens tand i inte mindre än 1500 år. Ordalydelse och stil har naturligtvis genomgått en viss utveckling, men inte i sådan utsträckning att ord ska förlora sin ursprungliga betydelse. Om vi antar att någon som tillhörde den koraniska tiden i det forntida Arabien kunde återfödas idag, skulle den språkform han skulle uttrycka sig i vara lika förståelig för moderna araber som den var för hans egna samtida.
Det är som om Koranen hade satt ett gudomligt avtryck på arabiskan och stoppat den i dess gång så att den skulle förbli förståelig ända fram till den sista dagen. Med detta i åtanke kommer Koranen aldrig bara att samla damm på någon obskyr hylla med "klassisk litteratur", utan kommer att läsas av och ge inspiration till människor för all framtid.
