Nu var detta en mycket delikat situation. Om Japan hade beslutat att gå hämndens väg skulle det bara ha lett till ytterligare förödelse. Men vid denna tidpunkt antog Japans ledare och intellektuella en strategi som vände det japanska folkets sinnen från en negativ riktning till en positiv riktning. De sa att om Amerika 1945 hade ödelagt två japanska städer, så hade Japan, innan detta – 1941 – förstört Amerikas marinbas i Pearl Harbour. På så sätt hade förhållandena nu utjämnats mellan de två. Därför måste japanerna nu glömma problemet och istället sätta sig in i uppgiften att bygga upp Japan på nytt. Resultatet av detta balanserade och positiva tänkande blev att Japan under några år blev ett mycket starkare land än tidigare.
Närhelst en tvist uppstår mellan två parter intar i allmänhet varje part en mycket ensidig hållning. Den återger bara den andra partens överdrifter. Som ett resultat blir dess tänkande obalanserat. Den glömmer sin del av överdrifter och minns bara den andra partens. Detta sätt att tänka visar sig alltid vara destruktivt, både för individer och för hela samhällen och nationer.
Detta obalanserade sätt att tänka kallas tatfeef i Koranen (83:1-3). Det är att ge för lite till andra. I en tvist leder ett obalanserat sätt att tänka alltid till förödande resultat. Däremot leder ett balanserat sätt att tänka alltid en mot framsteg. Sådana människor som ger för lite kommer att förbli i ett tillstånd av fattigdom i livet efter detta.
