Hög insikt om Gud är likvärdig med att uppskatta Guds majestät. När människan misslyckades med att upptäcka Guds majestät och storhet var det oundvikligt att hon aldrig skulle uppnå en hög nivå av insikt.

Människan ville av sin inre natur ha en Gud som är den Största av de Stora och som är den enda som inte har någon partner. Enligt mänsklig psykologi vill människan ha en Gud av obegränsad storhet. Eftersom människan i historien inte har kunnat upptäcka en sådan Gud av obegränsad härlighet har hon inte kunnat etablera en upphöjd relation med Gud. Hon har trott på Gud på ett formellt sätt genom att följa ritualer, men hon har inte funnit en Gud som blir allt i allt för henne, som hon älskar mest och som hon fruktar mest.

Vad är anledningen till att detta händer? Det berodde på att människan i forntiden såg att det fanns många saker som föreföll stora. Till exempel solen, månen, haven och bergen, etc. Dessutom fanns det i forntiden många stora kejsare som påstod sig vara den största Herren. (Koranen, 79:24). På samma sätt fanns det levande eller döda helgon som föreföll stora för människan.

Så människan placerade dem på höga piedestaler. I forntiden fanns det många sådana saker som föreföll stora för människan. Det är denna bedrägliga storhet som Koranen förkastar: "Min Herre, de har lett så många människor vilse!" (14:36).

I forntiden fanns det många sådana olika storhetsobjekt som dominerade människans sinne. Eftersom detta var så kunde människor, trots att de trodde på Gud, inte upptäcka den största och ädlaste tillvaron i form av Gud. Människan demonstrerade sin tro på Gud rituellt, men hon hade aldrig uppnått någon hög nivå av insikt om Gud.

Det är därför vi finner att de som trodde på Gud misslyckades med att göra Gud till sin enda angelägenhet. De kunde inte etablera den överlägsna kopplingen till Guds väsen som kan beskrivas som känslomässig anknytning. I denna fråga finns det inget undantag i muslimsk historia.

Det är därför muslimska författare under de senaste tusen åren har skrivit ett stort antal böcker utan att – enligt min vetskap – ha producerat någon värdefull bok om ämnet Guds höga nivå av förverkligande och Guds majestät. Denna berättelse har för första gången avslutats av modern vetenskap.

Vad modern vetenskap gjorde för första gången var att placera all mänsklig eller icke-mänsklig storhet i ett icke-gudomligt perspektiv. På detta sätt har modern vetenskap redan rest den första halvan av maarifah-resan. Nu är det möjligt att människan, genom sin reflektion och djupa tänkande, kan fullborda den sista halvan av resan och kan upptäcka och och nå insikten om Gud i sin högsta form.