Med denna andra fas har en ny dimension lagts till den gudomliga boken, det vill säga den kommersiella faktorn.
För generationen i senare tid har Guds bok blivit en källa till stolthet – en sorts marknadsvara, ett enkelt verktyg för att säkra andras respekt. Under den första perioden var Guds bok strikt en vägledningsbok, men under den senare perioden blev den en bok av materiellt intresse.
Att ta Guds bok i dess första bemärkelse är alltså ett uppdrag. Det betyder att du inte fäster något materiellt intresse vid Guds bok och inte vill dra någon kommersiell nytta av den. Du har engagerat dig i den gudomliga boken för Guds skull och inte för något annat. Denna typ av engagemang i Guds bok är ett uppdrag. Det kommer att ge dig stor belöning från Gud den Allsmäktige.
Men om din huvudsakliga angelägenhet är din egen agenda, du inte har studerat boken uppriktigt för att ta reda på vad Koranen verkligen kräver, och helt enkelt följer vad som finns i ditt sinne och gör det i Guds boks namn, då är det ett yrke. Det är som att kommersialisera Guds bok. Det är som att göra den gudomliga boken till en handelsvara snarare än att ta den som en källa till sann vägledning.
Det är denna senare användning av Guds bok som nämns i kapitlet Al-'Imran (Imrans familj) med hänvisning till Israels barn. Det är också tillämpligt på det muslimska samfundet. Översättningen av dessa verser är följande:
"Gud slöt ett förbund med dem som fick boken för att göra den känd för människorna och inte dölja den. Men de kastade den bakom ryggen och bytte den för ett ynka pris: vilket ont avtal de gjorde! De som jublar över sina missgärningar och älskar att bli berömda för vad de inte har gjort bör inte anta att de är säkra från straff; de ska lida ett svårt straff" (3:187-188)
Denna koranvers nämner den typen av praxis när ett samhälle tar Koranen som sitt yrke snarare än sitt uppdrag, när det försöker säkra materiella fördelar från Guds bok, inte bara i monetära termer utan också i termer av berömmelse, popularitet, ledarskap, imagebyggande, etc.
Denna typ av beteende – ett yrke snarare än ett sant uppdrag – är inte acceptabelt för Gud. Det är som att ta åt sig äran för en gärning som man inte har utfört.
Professionalisering av Koranen är inte bättre än att helt överge den.
