Min tro är att detta system är absolut. För ingen kan systemet ogiltigförklaras.

I denna fråga är det enda undantaget dua, eller uppriktig bön. När en person ber till Gud och givet att Gud beviljar hans bön, då ingriper Gud i systemet av orsak och verkan och banar väg för en person enligt hans bön till Honom. Detta innebär att dua förändrar Guds beslut (qaza wa qadar).

Men dua är inte bara upprepningen av vissa ord. Även om dessa böner består av verser från Koranen eller från traditioner som lärts ut utantill, kan de inte vara effektiva. För att förändra systemet med förutbestämmelse (qaza) krävs en sådan dua som kommer direkt från hjärtat, där hela individens existens är involverad, och hela hans personlighet skakas till kärnan.

Ett annat villkor för att acceptera denna typ av dua är att den som ber har renat sig intellektuellt så att hans tänkande har stigit till samma nivå som gudomligt tänkande. En sådan person kommer att be Gud endast om det som är acceptabelt för Honom.

Han kommer inte att be sådana böner till Gud som inte är i enlighet med Guds väg.

Ett exempel på profetens bön

När islams profet vid slaget vid Badr tittade på slagfältet, såg han att fiendens armé var mycket stark jämfört med de troendes armé. De troende saknade vapen och var mycket små till antalet jämfört med fiendens armé. När profeten såg denna ojämlikhet blev han känslomässigt mycket upprörd. I total hjälplöshet föll han ner i nedfall inför Gud. Vid den tiden uttalade han dessa ord:

"O Gud, om Du förgör denna grupp av troende, kommer Du aldrig att dyrkas på jorden" (Musnad Ahmad, Hadith nr 208). Denna dua, med avseende på profetens gudomliga känslor (rabbani-känslor), var en dua med ism-e-aazam (Guds bästa namn), som accepterades i full bemärkelse. Med Guds hjälp besegrade den svagare gruppen den starkare gruppen.

Bönen med ism-e-aazam är inte bara säregen för profeterna. Denna bön kan beviljas varje Guds tjänare. Den som vänder sig till Gud med sublima gudomliga känslor i all uppriktighet, med full tro, kan beviljas välsignelsen av bön med ism-e-aazam.

Man kan inse att vid tillfället för en sådan bön känner en person att hela sin existens har badat i det gudomliga ljuset. Vid den tiden börjar hen tala sådana ord som hen kanske aldrig tidigare har tänkt på. I historien finns det många Guds tjänare som har beviljats ​​välsignelserna av bön med ism-e-aazam.