Samma kväll läste en timmerhandlare från London som gick förbi längs den gatan orden på plakatet. Han klev ur sin bil, kom fram till mannen och gav honom sitt visitkort. Han sa: "Kom till mitt kontor imorgon, så ska jag ge dig ett jobb." Och redan nästa dag fick mannen ett jobb.
När jag hörde historien på radion kände jag en stor oro. Jag blev påmind om döden, om livet efter detta och om Paradiset. Sedan bad jag till Gud: "Snälla ge mig en plats i Paradiset".
Detta är ett enkelt exempel på hur en upplevelse kan förvandlas till en referenspunkt. Det är ett faktum att medan vi lever våra liv i den nuvarande världen, har vi olika slags upplevelser, nästan dagligen.
Om vårt sinne är väckt och vi har uppnått insikt om Gud, kan alla dessa upplevelser eller händelser bli referenspunkter för oss.
Som ett resultat av dessa upplevelser och händelser kommer den förverkligade själen, den troende, att minnas Gud. Böner fulla av hängivenhet kommer att fortsätta komma till hans läppar. Han må leva i den materiella världen, men det är denna materiella värld som kommer att bli en källa till andlig försörjning för honom.
En gång på en internationell resa var jag tvungen att bo på Frankfurts flygplats, där en kvinnlig polis talade om för mig att eftersom jag inte hade tyskt visum kunde de inte ordna min vistelse på något hotell i staden. Hur som helst tog hon mig till en del av flygplatsen där jag kunde ligga ner. Sedan kom hon med mat på en bricka och gav mig även en filt. Hon sa att jag kunde vila där.
Och på morgonen, tillade hon, skulle hon komma och ta mig till mitt nästa flyg. Efter att ha ätit maten lade jag mig ner och svepte in mig i filten. Sedan, på morgonen när damen kom tillbaka igen, ville jag ge tillbaka filten till henne, men hon sa att det inte fanns någon anledning att ge tillbaka den. När jag minns denna händelse blir den en referenspunkt för mig.
Jag säger: ”O Gud, i mitt liv i denna värld har Du gett mig allt. Vill Du beröva mig allt i livet efter döden? Snälla, i livet efter döden, fortsätt att visa mig den barmhärtighet som jag fick i livet före döden. I livet före döden räddade Du mig från alla försakelser. Snälla, även i livet efter döden, rädda mig från alla försakelser. När en människa inte vill ta tillbaka de saker hon har gett henne, hur kan Du då, människans Skapare, ta tillbaka det Du har gett mig i denna värld?”
När man tänker på detta sätt i ett skarpt medvetet tillstånd, kommer varje händelse i detta liv att bli en referenspunkt för Guds åminnelse och bön. Genom att hänvisa till varje händelse börjar man minnas Gud. Varje händelse kommer att bli en sådan referenspunkt som inspirerar henne att hitta nya ord för bön. Detta är sant åminnelse av Gud. När en person kan ha sådana känslor blir hon som ett träd vars grönska aldrig torkar bort, och som fortsätter att ge en avkastning av blommor och frukter i all evighet.
Den största bönen (dua) är en som sägs med en referenspunkt, det vill säga utifrån en upplevelse som får dig att minnas Gud. I det ögonblicket uppstår en andlig storm inom dig, och med detta kommer några böneord (dua) till dina läppar. Denna bön till Gud har stor betydelse och är som sådan mycket viktig. Detta är den bön som beskrivs i Hadithen som sägs i Guds stora namn.
Till exempel, på en mycket varm sommardag besöker du någons hus. När du anländer, leder han dig in i sitt hem med heder och ger kallt vatten i ett glas. Du dricker vattnet, sedan fuktas din uttorkade hals och din törst släcks.
Efter denna upplevelse har du ytterligare en andlig storm inom dig. Du utropar: "O Gud! På samma sätt måste jag en dag komma till Dig. När jag mötte en person (i världen) skapad av Dig erbjöd han mig ett glas kallt vatten. Skulle Du då, Skaparen, be Din ängel att ge mig kokande vatten att dricka (i livet efter detta)?"
Den genuina bönen är inte bara en upprepning av vissa ord. I en verklig bön är orden bara symboliska. Den verkliga bönen är en som sägs med gudsförståelse. Den verkliga bönen är en där orden kommer till dina läppar efter en upptäckt av Gud. Denna verkliga bön är en överlägsen form av tillbedjan.
Den verkliga bönen är en som för Guds tjänare närmare sin Skapare. Tjänarens hela existens finner uttryck i orden i hans bön.
Tacksägelse i motsats till arrogans
Om du, när du finner något gott, en välsignelse från Gud, och du anser att det är resultatet av din egen kamp, ditt eget hårda arbete eller din medfödda förmåga, kommer du att förtäras av arrogans. Men om du tror att de välsignelser du har fått är från Gud, kommer du att känna tacksamhet. Det förra tillståndet eller känslan är resultatet av avvikelse från den raka vägen, medan den senare känslan är resultatet av att man accepterar sann vägledning.
Den nuvarande världen har skapats i syfte att sätta en människa på prov. Alla händelser sker utan tvekan på Herrens befallning. Men alla dessa händelser har höljts i en slöja av orsak och verkan. En person kommer att klara det gudomliga provet endast om hen kan riva sönder den skenbara slöjan av orsak och verkan, för det är först då hen kommer att nå fram till sann tro på Gud.
När du har en önskan efter något, anstränger du dig för att hitta det. Dina ansträngningar går igenom olika stadier. Ibland anstränger du dig, ibland använder du dina fysiska förmågor och ibland spenderar du din rikedom på det. Tydligen når du ditt mål genom att gå igenom olika stadier av orsak och verkan.
Om du nu betraktar saker, endast genom att titta på utfallet, kommer du att betrakta framgång som ett resultat av dina egna ansträngningar. Men om du har sådan insikt som gör det möjligt för dig att se saker på djupet, kommer du att veta att alla händelser sker genom Guds hjälpmedel: de är inte dina egna personliga bedrifter. Det är på denna punkt som en individ prövas.
Nu åligger det en person att riva sönder den synbara slöjan och gå djupare in i verkligheten. Tydligen skulle det vara på hans begäran som saker hände, men han måste inse att allt i själva verket hände på Guds befallning.
De som utvecklar sådan insikt har uppnått insikten om Gud. Medan de som inte visar sig vara insiktsfulla aldrig kommer att uppnå Gudsförverkligande.