Om ett barn bad sin mor om bröd, är det inte möjligt att hans mor skulle lägga ett glödande kol i hans hand. Gud är den mest medkännande av alla mot sina varelser. Det är inte möjligt att du ber Gud om ett ödmjukt hjärta (khashiyat) och att Gud istället skulle göra dig hårdhjärtad.
Om du ber Gud om att minnas Honom är det inte möjligt att Gud skulle svara med glömska om dig. Om du vill att din enda angelägenhet ska vara livet efter detta, och då ger Gud dig kärlek till denna värld. Om du vill ha sann religiositet från Gud är det inte möjligt för Gud att ge dig en själlös religiositet. Om du ber Gud om sanningsenlighet är det inte möjligt att Gud skulle få dig att leva ditt liv i vilseledandets mörker.
Om det du mest önskar saknas i ditt liv, är detta ett bevis på att du hittills inte har bett Gud om det. Om du måste köpa mjölk och går till marknaden med en sil, kommer du, även efter att ha spenderat pengar, att gå därifrån tomhänt. På samma sätt, om du fortsätter att upprepa bönens ord med dina läppar, men din verkliga varelse avleds till något annat, då vore det rätt att säga att du varken hade bett eller fått, för den som söker finner.
Det kan inte sägas om universums Herre att Han behandlar Sitt folk på ett sådant sätt att när en person på domedagen kommer ansikte mot ansikte med Gud, ser han på sin Herre med djup ånger – och säger: ”O Gud, jag bad Dig om något men du gav det inte till mig.” Vid Gud, det är omöjligt, det är omöjligt, det är omöjligt!
Universums Herre kommer nära dig morgon och kväll med alla sina skatter och ropar: ”Vem finns där? Om du söker, ska jag ge det till dig.” Men de som vill ha Guds välsignelser och förblir glömska, hur kan du då klandra Givaren?
